Ven (ibland även kallat Hven) är en liten ö som ligger mellan Sverige och Danmark, med en yta på endast 7,5 km2. För närvarande är den permanent bebodd av cirka 370 personer, men det är värt att nämna att på 1930-talet fanns här så många som 1300 invånare. Det finns fyra byar på ön: Bäckviken (dit båten ankommer från Landskrona), Tuna By, Norreborg och Kyrkbacken. Ön är känd bl.a. för den danske 1500-talsastronomen Tycho Brahe som bodde och arbetade där. Det är tack vare honom som det finns 2 små observatorier på ön (tyvärr tillfälligt otillgängliga för besök på grund av pandemin) och ett museum tillägnat Tycho Brahe.

Det enklaste sättet att komma till Ven är med båt från Landskrona. Det finns också fartyg från Helsinborg och Danmark under sommaren, men jag är inte säker på varifrån exakt. I år var det en större utmaning att få tag i färjebiljetter, då det på grund av pandemin inte såldes så många som vanligt, så om man absolut ville ha en specifik tid (och fartygen seglar inte så ofta), var man tvungen att köpa biljetter några dagar innan den planerade resan. Vi åkte under lågsäsong och när vi köpte biljetter på tisdag (till på lördag) fick vi de sista lediga platserna för färjan kl. 10 (nästa var först kl. 11.30). Så det är värt att vara tidigt ute och planera sin resa. Färjan från Landskrona tar cirka 30 minuter. Man kan ta med sin egen cykel ombord mot en extra avgift (även bil, men vad ska man med den till?).

Cyklar är ett annat kännetecken för Ven. De flesta turister går till cykeluthyrningen och cyklar runt ön på två hjul 🙂 Uthyrningsstället har för närvarande cirka 1 500 cyklar av olika slag (vanliga, elektriska, tandems, barncyklar, barnstolar och släpvagnar, och även vagnar för hundar). Standardcykel kostar 110-150 kr / dag.

Rutten runt ön är cirka 12 km lång. Vi cyklade lite mer än det, då vi avvek från huvudspåret några gånger 🙂 I början av vår resa cyklade vi genom ängar och åkrar på öns södersida, och eftr att ha kört cirka 1 km stannade vi vid ett gammalt hus som fungerar som ett litet museum (tyvärr är det redan stängt i september). Men detta hindrade oss inte från att leka lite i trädgården bakom huset. Vi fortsatte till öns västra sida för att beundra den vackra utsikten över klipporna (påminner om en miniversion av Møns Klint). Rutten tog oss vidare till öns mitt, där man hittar Tycho Brahe-museet, Nya St. Ibbs kyrka, en lekplats och några kaféer och restauranger. Vi bestämde oss för att äta lunch på Turistgården – House Of Ven. Servicen i restaurangen var rätt dåligt, men maten var god och omgivningen var mycket charmig. Efter lunchen och ytterligare en kilometers trampande, nådde vi Tuna By, där en mycket trevlig lekplats nyligen byggts. Där blev vi kvar en längre stund som man kan tänka sig. Precis bakom lekplatsen ligger Vens Kulturhus, där man kunde beundra en utställning av den svenska konstnären Ewa Rennstams målningar. Gabrielas favoritmålning var naturligtvis en med hästar 🙂

Efter en längre stund på lekplatsen var det dags att dra vidare. Nästa gång vi stannade en stund var vid Gamla St. Ibbs kyrka, som ligger på klipptoppen, för att beundra utsikten över havet och hamnen, och sedan cyklade vi snabbt nedför backen direkt in till byn kallad Kyrkbacken. Kyrkbacken är en liten hamn där man kan äta färsk fisk under säsongen och, framför allt, byta sin cykel om man har problem med den man lånade. Konsekvensen av att åka till kusten är naturligtvis att den fortsatta vägen leder uppför. Nästkommande några hundra meter är så branta att vi var tvungna att gå av cyklarna. Lyckligtvis är följande få kilometrar till öns norra sida en lätt och trevlig cykling längs med åkermark. Utsikten över klipporna och havet är fortfarande vacker, men vi gjorde inga långa stopp förrän vid campingplatsen i Norreborg. Campingplatsen ligger precis vid havet, så vi var tvungna att åka i en brant nedförsbacke igen och sedan släpa våra cyklar uppför en ännu brantare sluttning på vägen tillbaka. Det var bra att vi tog en längre paus vid kusten för picknick och bus på en annan lekplats.

Utflykten till Ven var med på vår lista över platser att besöka hela sommaren, men på något sätt kom vi inte dit förrän i mitten av september. Det var verkligen i sista stund, eftersom cykeluthyrningen endast var öppen fram till och med just den helgen. Så om man vill ha en höstcykeltur på Ven måste man ta med sig sin egen hoj. Tyvärr hade vi inte mycket tur med vädret den här gången. Det skulle vara varmt och soligt, men det var molnigt och svalt. Lyckligtvis var det inte blåsigt, så vi slapp frysa. Solen kom fram samma stund som vi bordade returbåten. Men ändå hade vi en mycket trevlig dag full av upplevelser och bus utomhus.

Efter att ha nått Landskorona bestämde vi oss för att dra nytta av solen som precis kommit fram och tog en kort promenad till slottet / citadellet och ännu en annan lekplats på stranden 🙂