Måkläppen, är ett naturreservat som ligger på Falsterbohalvön, i sydvästra Skåne. Det är en mycket speciell plats av flera olika skäl. Först och främst, är det det äldsta, redan sedan 1902, skyddade området i Sverige. Det är tillåtet att komma in på området endast under tre månader av året, mellan 1 november och slutet av januari. Fram till slutet av 1800-talet var Måkläppen en ö och därför ett viktigt häckningsområde för kustfåglar som trutar, tärnor och ejder. När ön smälte samman med fastlandet, kom rovdjuren in på Måkläppen, vilket ledde till en drastisk minskning av antalet fåglar.

För närvarande utgör reservatet främst ett hem för sälar, som här kan vila och reproducera sig på ett fridfullt sätt. Gråsälskutarna föds i mars och knubbsälarna i slutet av juni. Måkläppen är också en viloplats för många flyttfåglar, som ankor och gäss, som stannar till där innan de flyger vidare söderut.

På grund av just sälarna är inträde i reservatet förbjudet större delen av året, vilket gör det ännu mer speciellt. Under dessa korta tre månader har man möjlighet att gå längs halvön och hålla utkik efter sälar som ligger på sanden.

Under vårt besök på Måkläppen hade vi tur två gånger om. Vädret var vackert soligt (men också blåsigt) och det låg en ganska stor flock sälar i slutet av själva halvön. Några andra lekte i det grunda vattnet intill, vilket var helt magiskt att få beskåda.

När man åker till Måkläppen måste man naturligtvis ta hänsyn risken att inte få se några sälar överhuvudtaget, eller att de bara kommer synas långt inne i vattnet, så att få se dem vilandes på stranden gjorde vår vandringstur verkligen värd besväret.

Det är cirka 4 km från parkeringen till slutet på halvön. Parkeringen är dock liten, så om man inte kommer tidigt på morgonen, eller har turen att hitta en lucka när man kommer fram, blir man tvungen att parkera bilen i en av de intilliggande gränderna, vilket kan betyda att vandringsrutten ökar med ytterligare 1-2 km.

När man åker till Måkläppen är det värt att ta på sig bra skor (det kan vara blött), varma kläder, en termos med kaffe eller te och något att äta. Med all säkerhet kommer man vara där i minst 2-3 timmar. Det är också värt att ta med en bra fotokamera eftersom det inte är lätt att ta bra bilder av sälar på avstånd med telefonen. Sälbilderna nedan togs av vår vän Paweł eftersom vi endast hade våra iPhones med oss. 🙂

Vår rutt blev cirka 9 km. Gabriela klarade av den med hjälp av snacks, ett löfte om att få se sälar och många diskussioner med sin farbror på vägen tillbaka. Adam strejkade lite mer än vanligt denna gången, och han blev uttråkad av att rulla i sanden ungefär halvvägs dit. Då var det bra att det fanns en pappa med starka axlar att tillgå 🙂 Det är inte helt lätt att gå på sanden och i vindiga förhållanden, speciellt när man använder sig av små fötter. Men hemma nämnde han att han såg sälar och svanar, och han ville ta kort med bilder av dessa djuren till förskolan dagen efter 🙂