Nimis? Ladonia? Har du aldrig hört talas om ett sådant land? Oroa dig inte, förmodligen har endast några skåningar eller internationella fans av artisten Lars Vilks hört talas om detta..

Och allt började med det illegala bygget som startade 1980 vid Kullabergsreservatet på halvöns klippiga kust. Det var där som Lars Vilks bestämde sig för att skapa sitt mästerverk – en stor träkonstruktion som heter Nimis. De första två åren redogjorde Vilks för sitt arbete utan någons vetskap. Det var först 1982 som lokala myndigheter insåg att någon hade olagligt byggt ett trätorn på stranden och inledde en flera år lång domstolsstrid med Vilks. De många rättegångarna varade i ungefär ett decennium och löstes inte entydigt. Under hela denna tid misslyckades myndigheterna med att demontera den illegala byggnaden, vilket ledde till utlysandet av den självständiga staten Ladonia i 1996. Vilks beslutade att eftersom Sverige misslyckats med att avskaffa hans verk i över 10 år, betyder det de facto att det inte har någon kontroll över området. Och per definition är en stat en stat när den har kontroll över sitt territorium. Och över Ladonias territorium var det snanare Lars Vilks. Han var inte ensam om detta beslut, han hade sällskap av 14 ladonska ministrar. Den 2 juli 1996 samlades flera hundra människor på stranden nära Nimis, intresserade av att etablera en ny stat och få dess medborgarskap. Det finns till och med en hemsida där man kan ansöka om medborgarskap (oavsett var vi kommer ifrån). 1997 ratificerades Ladonkonstitutionen och staten blev en republikansk monarki som styrdes av en president (premiärminister från 2019) och en drottning. Enligt de senaste uppgifterna har Ladonia så många som 27 555 medborgare och 125 ministrar. Om man är intresserad av detaljerna om Ladonias historia och politik, eller vill ansöka om medborgarskap, kolla här (på engelska) .

Innan vi åkte till Nimis läste jag några artiklar och efter att ha läst dem var jag inte säker på om vi kunde komma dit. Eftersom Nimis är olagligt finns det ingen officiell väg utmarkerad och man hittar den inte på kartorna över Kullabergsreservatet. Enligt en av de svenska bloggarna är rutten väldigt svår och man ska absolut inte ta med små barn eller hundar dit. Dessutom kunde jag ingenstans hitta ett svar på frågan om hur lång vägen är från parkeringen. Nu vet jag och jag berättar gärna 🙂

Närmaste parkering är den vid Himmelstorp (ca 300 meter före Himmelstorpsgården). Vi hade tur, för i början av september hade vi inga problem med parkering trots att vi kom dit först runt kl. 11.30. Enligt vad som vi läst så finns det ingen chans att parkera där under sommaren pga de många besökarna. Det andra alternativet är en skogsparkering ca 600 meter tidigare som man passerar på väg till Himmelstorp. Man måste komma ihåg att området ligger i Kullabergsreservatet där olika rutter har markerats ut och därför är inte alla som kommer dit bara intresserade av Nimis.

Himmelstorpsgården i sig är ett väldigt trevligt ställe, med ett litet café som är öppet under sommaren, grillplatser och vindskydd. Det finns även toaletter i anslutning till parkeringen och vid Himmelstorpsgården.

Från Himmelstorpsgården följer man den blå/orange leden mot kusten. Efter en tid dyker det upp stora gula N-tecken på träden, och dessa bokstäver blir vårt spår. Ungefär hälften av sträckan är en vanlig skogsstig som sammanfaller med den officiella leden. Sedan börjar en skarp nedförsbacke. Stigen är smal, mycket gropig, full av utskjutande rötter och stora stenblock. Det är sant att någon med svaga knän inte kommer att kunna genomföra den här rutten. Det är också omöjligt att ta med barnvagn, men vi såg folk med små barn i bärsele. Man når Nimis efter ca 1,5 km promenad. Så det är faktiskt ingen lång väg. Naturligtvis är det väldigt brant tillbaka uppför, men det är ingen oöverstiglig väg. Våra barn hade inga större problem med det, och vi såg även familjer med yngre barn och hundar som klarade sig (visserligen måste små hundar plockas upp av folk och jag antar att inte alla hundar klarar av sådan terräng).

De flesta kommer in i Nimis genom en smal tunnel som börjar på toppen av strukturen. Varning för att det är smalt, brant, det finns utskjutande spikar och rörliga brädor. Man måste alltid komma ihåg att man går in i Nimis på egen risk. Det finns inga säkerhetsfunktioner där, och säkerhetsfrågan är ganska tveksam. Så man behöver själv veta hur ansvarsfulla och fysiskt vältränade är barnen. Adam och Gabi är bra på att klättra, de har bra balanssinne och de rör sig effektivt på stenar eller andra hinder. Men vi lät dem inte klättra i tornen ändå. Om man inte vill gå in i själva strukturen kan man gå ner till kusten längs en smal stig som går intill “tunneln” eller vidare genom skogen. Men ärligt talat så vet jag inte vad som är värst 🙂

Kusten vid Nimis är stenig och mycket pittoresk. Det är värt att ta en stund att vila där och ta en picknick på klipporna (för oss är det ett måste att se under dagen). Förutom Nimis finns det ytterligare en struktur i Ladonia: betongkonstruktionen Arx, som liknar ett ofärdigt stenslott.

Man kan läsa mer om halvön och Kullabergsreservatet HÄR. Det är också värt att stanna till en stund vid Krapperups slott och ta en promenad i den omgivande parken och vid gamla Bräcke mölla (söndagar sommartid kan man här se där hur spannmål förvandlades till mjöl!)