Årets hemester i Skåne tog oss till många platser, bl.a. i närheten av Brösarp, en liten ort i Österlen. Inom en radie på bara 10 km finns det hela 14 olika naturreservat, som skiljer sig åt både när det gäller växtlighet och landform. Det finns hedar, stränder, böljande backar med vackra utsikter, magiska skogar fulla av svamp och bär, ängar, betesmarker och vattenfall.

Vi började vårt äventyr med Brösarps backar, som är ett av de mest kända landmärkena i Österlen. De mest populära är de norra och södra backarna, men dessa är inte det enda som erbjuder möjligheten till långa och vackra vandringar. Backarna är uppbyggda av sand- och kalkstenavlagringar av glacialt ursprung. Mellan 1920 och 1950 beslutade man sig för att plantera tallskog i området, men nu genomför man åtgärder för att återställa den ursprungliga vegetationen av ängar och betesmarker. Uppenbarligen är de norra kullarna mer majestätiska och det var dit vi åkte under vår tre dagar långa utflykt till Österlen.

Vi parkerade bilen vid Glimmebodagården, där den 5 km blåa leden startar. Glimmebodegården är en traditionell skånsk fyrlängad korsvirkesgård med halmtak. Denna gård var ursprungligen ett skogsvaktarhus, och skogen tillhörde Glimmingehus slott och det var dit trävirket fördes. Under 1800-talet kom gården i privat ägo och beboddes fram till 1959. Just idag kunde man få uppleva hur torkning av lin går till.

Leden som vi valde visade sig vara en stor succé, även för barnen. Brösarps backar används som betesområden för hästar, och som ni vet är dessa Gabrielas favoritdjur. Under vår 2-timmar långa vandring träffade vi på flera flockar hästar av olika raser, och vi lyckades komma in i en av inhägnaderna och klappa hästarna. Barnen var supernöjda 🙂 Själva rutten är ganska varierad: en del av slingan går genom tall- och bokskogar och genom betesmarker och ängar. Området är naturligtvis kuperat, och från den högsta punkten kan man beundra en vacker panorama över området. Tyvärr finns det inga picknickplatser på rutten, och toaletter finns bara vid parkeringsplatsen.

Efter en sådan promenad behövde vi en riktigt god lunch. Vi planerade att äta på Brösarp Gästis, förmodligen det populäraste stället i området. Det är också värt att påpeka att detta är den enda restaurangen med riktigt god mat inom ett ganska stort område, så det enda alternativet är sunkig pizza. Det betyder också att det är hit de flesta turisterna söker sig, och därför är det svårt att hitta ett bord där under rusningstiden. Tyvärr hade vi inte planerat med detta och hade inte bokat bord, och vi var ett sällskap på 7 personer (inkl. vänner). Lyckligtvis, efter en halvtimmes väntan, lyckades vi få 2 separata bord och njuta av den utsökta maten 🙂 Vi rekommenderar denna restaurang varmt, men se till att boka bord om ni kommer dit under sommaren eller helgen!

Under eftermiddagen var det dags att utforska Brösarpsområdet vidare. Valet föll på det högsta vattenfallet i Skåne, Hallamölla. Vattenfallets totala höjd är 23 meter, och särskilt på hösten kan man se havsöring som reser uppströms för att reproducera. Det tar bokstavligen några minuter att komma till vattenfallet från närmaste parkeringsplats, och det finns också picknick- och grillplatser. Tyvärr betyder detta vid vackert sommarväder, vilket var fallet den dagen, att ni kommer vara där tillsammans med en minst sagt stor folkmassa. Vi blev chockade över det stora antalet människor som valde att ha picknick vid vattenfallet och detta tillsammans med det faktum att man måste klämma sig fram mellan människor (särskilt i nuvarande situation) förstörde vårt intryck av vattenfallet. Kanske skulle det ha varit bättre om vi kommit dit under morgonen eller under dåligt väder, och att det då skulle upplevas att vara lika magiskt som vattenfallet i Forsemölla, vilket vi besökte några veckor tidigare under vår dressinutflykt. För att ta fina foton av vattenfallet och beundra det i all sin härlighet måste man korsa bron till andra sidan floden och sedan gå ner för en ganska brant sluttning till flodbanken. Och denna biten var vår bästa upplevelse vid vattenfallet.

Resten av eftermiddagen tillbringade vi på Havängstranden, där Verkeån rinner in i Hanöbukten. Vita sandstränder sträcker sig så långt ögat kan se, och hedlandskapet liknar mer Provence än Skandinavien. I Haväng möts inte bara ån och havet, här finns också två naturreservat: Verkeån 1 och Haväng och Vitemöllla. I närheten av Haväng finns skjutfältet Ravlund, ett träningsfält på 1 600 hektar med hedar och bokskogar, till stor del skyddat som ett Natura 2000-område. Inte långt från strandingången ligger Havängsdösen, en av Sveriges mest berömda megalitiska gravar, som är ungefär 5,5 tusen år gammal. Uppenbarligen var den dold under sand under många år och återupptäcktes först vid en stark storm under mitten av 1800-talet.

Stranden i Haväng är riktigt vacker och vi beklagade att vädret inte tillät oss att sola och bada längre. Även om östkusten i Skåne inte erbjuder den barnvänligaste simningen på grund av de starka undervattensströmmarna. Men det finns ju inget bättre än att springa runt på den mjuka vita sanden och lyssna på ljudet från havet…